hopelosthead

Rubriklåt: Up the mountain med Regina Spector, som jag lyssnade på igår bara

 

Satan i gatan vad trött jag är. Och vad länge jag har skjutit upp att blogga nu! Vi är, som ni nog förstår, hemma. I förrgår åkte vi hem, med Stellas mamma och hennes dude i bil. Och alltså...inte en ton musik hördes på sex timmar. Hur? H-u-r? Tänker liksom mest på Peter som körde, tänk att köra utan musik? En dokumentär lyssnade de på, och ekot i typ fem minuter, de fem andra timmarna var helt tysta. I can not imagine. Men vi lyssnade på mord och grejer i baksätet, jag åt polly och Stella åt lakritsremmar och vi åt lunch på en klassisk vägkrog. "vi har gett upp och embraced the vägkrog", sa Anja. Som om vägkrogar inte skulle vara det bästa ever? Den var enorm och hade helt okej mat, och cola på glasflaska! vad mer kan man önska?

 

Sen har vi chillat här hemma. Stella har haft ont i sitt huvud, jag har årslistat gärnet (deppigt är detta i år) och allt har väl varit okej. Förutom då att jag inte somnade förrän typ 05 eller 06 imorse. inte okej. Och jag kan inte sova nu för skogis kommer any second now! Vilket ju är jättemysligt men eeeeh I am dying :( ni vet när man fryser av bara trötthet? Yeah. aja det är väl som vanligt i mitt jävla liv, vi ses imorgon eller kanske till och med ikväll vem vet.