Vi är de sista som går hem, vi är de enda som förstår

Rubriklåt: Snö och marsaller med helen Sjöholm, Anna Stadling och Lars Winnerbäck, en otrolig nästan-jullåt jag lyssnade på nyss
 
Hallå det var länge sen tror jag! Lagom länge sen för att vara vanliga tråkdagar. Men det stora som har hänt är att vi såg finalen av alla mot alla som var helt sjuk i huvet! Den hade en massa annat folk och klipp och krunegård och allt möjligt! Det behövde jag för igår mådde jag så dåligt att det typ inte gick att formulera. Liksom det kändes som om ingenting var värt något, allt var helt och totalt meningslöst på en sjuk nivå. Idag mår jag bättre, thank god, och vi har läst klart staffan-boken. Den went hard til the end och vi blev helt shook av den, på flera olika sätt. Stella har kört bil och jag har kämpat på, och börjat på min årslista vilket har fått mig att inse hur jävla tråkigt jag har bloggat i år. Förlåt för att jag gör så tråkiga saker yall. Ska ha roligare 2023...kanske. Man kan ju hoppas i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0