hopelosthead

Rubriklåt: Fucked with an ancor med Alestorm, en så jävla bra låt som jag önskar var bättre live men jag är glad att ha hört den iaf

 

Hallå från ett otroligt sent tåg! Jag vill gärna komma hem nu för jag borde redan vara hemmaaaa. Jag vill också gå på toa men jag måste våga fråga om lälp. Men serri nu måste vi vänta på att köra in till plattformen igeeeen jag hatar dettaaaa! Men sjukt nog är det inte tågkaos som är temat för blåget idag, utan min festivaldag igår på sweden rock! Jag och pappa åkte hemifrån och hämtade först Olle och sen Robert, så the boy squad var samlad. Jag kan va både en tjej och med i en boy squad faktiskt. Men vi tog oss till blekinge och festivaljäveln, och efter att ha tryckt in en ganska deppig burgare i käften var det dags för alestorm. Jag var väldigt taggad på dem, så min besvikelse var enorm när ljudet totalpajade nästan direkt. Det hördes knappt alls där vi satt, men vi kämpade på och jag uppskattade deras svinbra cover på hangover med taio crus för det är klart jag gjorde. Sångaren hade också detta mellansnack: "now from a song that everybody seems to love, to a song that everyone's gonna hate. We play this one for us, not you." det var en jättekonstig låt så valid ändå. Och de slutade med rubriklåten, som de bör!

 

Sen gick jag och pappa för att se Lee Aaron, som är en lady som varit med i metalsvängen sen tidigt 80-tal. Pappa hade såklart sett henne för 40 år sen på olympen så allt är som det ska. Hon var bra, men efter 20 minuter gick hon av och vi ba que pasa? men hennes monitor-ljud hade totalt pajat, så de gick på igen efter ett tag och spelade utan monitors. Stackars. Men det viktigaste med den spelningen var att jag åt churros! saaatan vad gott det är! De var helt varma och nygjorda <3 och efter Lee gick vi tillbaka till de andra och såg 10cc, som ingen egentligen ville se. Men det var sol och jag hade cider så jag var nöjd, tänkte jag. Och alltså jävlar vad bra de var ändå! Den äldsta i bandet är 76 år gammal och kan ändå sjunga, och alla hade så bra stämmor och var liksom vi-har-spelat-i-hundra-år-tighta utan att bli tråkiga. Och sen upptäckte jag att dt tydligen är de som har gjort "I don't like reggie, I love it" vilket jag inte hade en aaaning om! Geni är jag.

 

Vi skulle ta en paus, men Devin Townsend brakade loss på scenen bredvid så det blev inte så vilsamt lol. Och alltså that dude is craaazy. "Vad är det för fel på honom?" frågade Robert och alltså I wish I knew. Men han var väl okej, och sen var det dags för accept. Då var Robert och pappa riktigt jävla hype, men inte jag riktigt, förutom att höra prinsess of the dawn live för det är ju ändå en cool grej att ha gjort. Men sen jääävlar blev det dropkick murphys! Vi var så fucking taggade! De spelade för mycket nytt, men vi fick skråla med i rose tattoo och I'm shipping off to boston och sådär åtminstone. Och det var tydligen visiting hours, för först kom Roberts fd bästa vän fram och sa hej (vi var i chock) och sen kom självaste sockenhoran och sa hej till mig! Ni kanske inte vet vem han är, men det måste man inte veta. Olle sa "ni festade väl en del förr?" och jag fick förklara att vi hade festat typ 1 gång. Men han presenterade sig som sockenhoran och det tycker jag är gulligt. Varför skulle han säga sitt riktiga namn till någon han inte träffat på fyra år liksom?

 

Kvällen fortsatte med Volbeat och jag kämpade på. Jag drack äcklig öl ur pappmugg som det ska va, de spelade Lillas bästa låt och jag och Robert blev hype, plötsligt kom en growlare in på scen och i slutet frågade sångaren vad vi ville höra och alla svarade Roberts favoritlåt...vilket han absolut inte hade tänkt för de hade inte repat den. Men de spelade den ändå! Vi blev hype! Och vi var inte klara än, för det var dags för nightwish! Och alltså...sångerskan de har nu är så fucking vacker. Både jag och Robert var mycket hype över hennes snygghet och talang. Vi vrålade med i I want my tears back och sen åkte vi hem, för då var vi helt jävla slut (efter typ halva spelningen alltså). Vi åkte till Osby och där sov jag och pappa på hotellet för att slippa köra ner till Lund. Så jag skulle åka från hässleholm och därför vara hemma redan kvart över två, geni! ...förutom då att jag är hemma om en timme för jävla alvesta spårade ur (typ bokstavligen). Sämst! Men nu har ni hört om festivalandet. Inte så mycket annat kul att berätta, förutom kanske killen som gick förbi och sa "oj vilken bra beskrivning! -var är ni? -på gräsmattan!" eh ja, den är så att säga ganska stor. Hoppas han hittade sina homies. Så, nu ska jag vila lite innan jag tar mig hem, ses hemmaaaaa!