hopelosthead

Rubriklåt: Graceland, too med Phoebe Bridgers, seriöst den vackraste låten jag hört på så länge. Stämmorna och fiolerna och hur mjuk den ääär <3

 

Hallå från sängen! Nu är det sent som fan, så jag ska slockna som en liten bäbi när jag har bloggat klart. Idag hade vi ju tänkt sova hela dagen, men vi vaknade vid tio och kunde inte somna om. Rude tyckte vi. Men vi bingeade vår boy Walters videor om relationer och skrattade mycket åt att ropa "my diabetes!" när nåt chockerande händer och chockades av hur sjuka folk är. Det var gosligt och ibland var det soligt så jag kunde sitta på balkongen och få i mig sol.

 

Vi släpade oss iväg till Kista för att göra ärenden, till exempel äntligen fixa min jävla färdis-ansökan. Nu pratar vi aldrig mer om det. Vi åt också max-middag och då blev vi hype, för alltså hur gott är inte max liksom. Oooch på vägen hem såg vi en söt bäb som sov på tunnelbanan! "peak liv att vara en bebis och somna på ett tåg" sa Stella och jag håller fan med. Och ja, nä, det var väl det? Nej just det, ett citat som Robert påminde mig om från i torsdags, från en random kille vi hörde "Kalle, du och jag, vi är bra!" på lagom bred stockholmska. Han och Kalle, de är bra! Igår hörde de tydligen ett gäng som ropade "Göran han är kungen!" eller, som Olle trodde, "mandelkungen". Ni vet, Göran, mandelkungen. Kungen av mandlar. Inget konstigt alls.