Representation

Så jag sa ju att jag skulle skriva ett inlägg om dahmer-serien. Generellt är den jävligt bra gjord, creepy och respektfull och nyanserad. Men ett avsnitt var...något annat. Ett av Dahmers offer var en döv kille och serien valde att fokusera på honom i ett helt avsnitt. Ett litet konstigt val, men jag klagar inte. För alltså...wow. Vi fick följa killen, Tony, när han raggar på killar på olika barer. Han måste skriva på en notepad men lyckas ändå vara så jääävla smooth! Och han umgås med sina två döva bögkompisar och de tecknar till varandra om att dejta döva / hörande killar, de är sassy och härliga och pratar om sin dövhet. Jag har aldrig någonsin varit med om något liknande. Queera funkisar som är vän med andra queera funkisar och pratar om att vara queer och funkis! Tony söker jobb och blir diskriminerad (så heter det inte va?), men får sen ett jobb för att en i personalen har en döv syster och kan teckna. Han börjar dejta Dahmer och även om man vet att han kommer dö hejar man fan lite på dem för alltså wow att få se en queer relation där en person är döv och den andra hörande är...unheard of. Pun not intended. Jag har ingen conection med döv-communityt, men jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så sedd av något jag sett på tv. Och jag kunde fucking se det för det var syntolkat! Jag var helt förstörd efter att ha sett det här och hela kvällen var färgad av upplevelsen. Det är egentligen sorgligt hur svältfödd man är på representation, för jag är ju inte döv och inte bög heller så att säga. Men det här är det bästa jag har sett och jag kan fortfarande inte helt smälta det. Det var det jag ville säga. För det är fan sjukt i huvet att jag kan se detta, att det händer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0