hopelosthead

Rubriklåt: Often med Ellen Krauss

 

Hallå hej! Nu har jag skjutit upp blogget hela dagen, så det är dags att blogga om gårdagens konsertäventyr. Jag mötte upp Onna och hennes ledis (en snel tant) på texas i gamla stan för middag och sen konsert då. Servitören var en ikon, för när jag kom in ledde han mig till ett tomt bord och sen hörde jag att de andra redan var där. Så han såg en blind person komma in som skulle ha ett sällskap, och hade sett en blind person gå in tio minuter tidigare, och han trodde inte automatiskt att vi var i samma sällskap? Detta har på riktigt aldrig hänt mig! Det var sjukt i huvet och han var dessutom cool och rolig och amerikan. Så ska man ha det. Vi åt middag, hypade de stora ölglasen där (som vi drack cola ur vilket är ännu coolare) och pratade om allmänt blinddeppiga saker.

 

Sen gick vi till södra teatern under debatterande om hundar (hundar är jobbiga hejdå säger jag) och där såg vi Ellen Krauss! Saaaatan vad bra hon var! Hon har en röstkontroll som inte är av denna världen och det är fucking magiskt att lyssna på. Hon öppnade med rubriklåten (!) och sen bara körde hon på, med både låtar vi kunde och supernya låtar. "Det är så lesbiskt allting!" ropade jag till Onna när Ellen hade sjungit en låt om att åka bil med sin tjeja och vara kär. Ooooch hon körde on the bus! Vi skrek av hype vilket jag anser är rimligt. Och mellansnacket var det mest awkward jag hört, in a good way. I början sa hon "min mormor är här, men jag tror hon har somnat" och sen längre fram "jag har sett min mormor! Hon är vaken!" Jag tror att mormorn satt bakom oss för övrigt. Så det var en riiiktigt bra spelning och när jag kom hem var jag superhype och kramade sönder min tjeja. As I should.

 

Idag har verkligen varit en sängdag. Jag skrev lite bok visserligen, men annars har jag bara vilat och lyssnat på grejer. Jag är därför jättetrött lol. Så det har inte hänt ett skit idag men det behövde jag verkligen. Men jag mår ändå bra fortfarande, och det är ju ganska coolt tycker jag.