hopelosthead

Rubriklåt: 29 med Carly Pearce

 

Att fylla 29 alltså. Det är ett år från 30. 30. Stressen är fan real. Så tro fan det blir värre när man samtidigt är så sjuk som man någonsin varit och knappt kan ta normala beslut. För fan vad jag har känt mig liten nu. Inte bara ynklig utan liksom hjälplös. Jag är så trött och måste hela tiden ta beslut och göra saker, små saker men ändå. "flytta din väska" "var ska den här stå?" "vet du var x ligger?" och alla frågor får mig att vilja skrika vad fan vill ni att jag ska göra åt saken jag är en bebis! Men jag ääär inte en bebis. Ingen av oss är bebisar vi är vuxna. Jag är just nu i min systers actual hus för hon är vuxen och har ett hem med ett uterum. Jag däremot kan knappt ta ansvar för att lakanen blir bytta eller diskmaskinen sätts på hemma. Vill bara ha en mamma som tar hand om mig men min mamma tycker ju också att jag är vuxen vilket jag så att säga är. jag är 29. jag kan inte vara 29 men jag får så att säga inget val. Och jag älskar att vara vuxen, att inte vara en vilsen tonåring liksom, men vill bara komma till en punkt när jag orkar med livet. Det bara verkar faktiskt inte hända. Vi får väl se hur det blir att fylla 30 antar jag.