hopelosthead

Rubriklåt: When you love someone med James TW, en otrolig låt om att göra slut med sin partner och medförälder och berätta det för barnen

 

Mina föräldrar har varit gifta i trettio år i år. Det var ju därför vi åkte till England. I min klass i låg/mellanstadiet var det bara en som hade skillda föräldrar, i alla fall när vi började, tror det var två eller tre sen. Sara hittade sin the one i tvåan på gymnasiet. Förra året var vi bjudna på sammanlagt fem bröllop.

 

Jag tror och hoppas att det är det som gör att jag får fullskalig panik när folk gör slut. Många gör slut nu. Och det blir bara värre och värre. För nu är det inte dåliga relationer som tar slut, det är såna jag trodde skulle hålla. Det är de där mjuka, trygga relationerna. De som gör att man tittar tillbaka på tidigare relationer och inser hur jävligt det var. De lyckliga sluten...som inte är så lyckliga alls. Och jag känner mig typ...bedragen? Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det känns typ personligt? Jag vet inte vad det är för fel på mig, men det är väl att jag tänker att alla sitter ihop och då sitter deras relationer ihop med mig. Så jag typ sörger andras relationer som om de rör mig, eller det jag sörger är väl det där lyckliga slutet. För tänk om jag och Stella gör slut? Varje lång och stabil relation som spricker är en påminnelse om att vi inte är säkra. Vad som helst kan hända. Plötsligt kan någon av oss dumpa den andra och då kommer alla de där mjuka orden försvinna. De kommer bytas ut mot hårda, kalla ord. För så är det alltid. Och det är väl det andra, jag känner mig lurad...liksom som om folk har ljugit för mig med sina mjuka ord. Plötsligt ska man hata den de gjorde slut med, men man träffade ju hen nyss och var vänner? och jag hänger fan aldrig med. Inte för att det spelar roll vad jag tycker såklart men det är så konstiga känslor. Både sorgen och den där töntiga lurade känslan. Jag förstår ingenting av det. Jag vill bara väldigt, väldigt gärna få vara kvar med min Stella. Jag vill inte att de mjuka orden ska bytas ut. Jag vill inte. Det är kanske konstigt att vara så rädd för det, men det är jag.