hopelosthead

Imorse var jag på medborgarkontoret och pratade om färdtjänst. Det gick bra, eller vad man ska säga, kvinnan jag pratade med var rimlig och snäll. Men jag ville också bara storgråta. För där satt jag och la ut texten om hur vansinnigt svårt det är för mig att ta mig någonstans. Och jo, det är det ju, men exakt så, men vad fan ska jag behöva säga det för? Jag vill inte behöva berätta hur miserabelt mitt liv är för att få en basic rättighet! För ja jag tycker verkligen att färdtjänst är en rättighet som jag bara borde få. Jag ska inte behöva ansöka och jag ska framför allt inte behöva hävda att jag inte är kapabel att åka tunnelbana för att få färdtjänst! För vad i hela helvete menar de att vi ska göra efter att jag gått av tunnelbanan? Det är tydligen inte intressant! Och i resten av världen ska jag förväntas vara självständig och cool, men det får jag inte vara här, jag måste må mitt allra sämsta. Seriöst förstår ni att det går att ställa frågorna i de här ansökningarna på något annat sätt? Typ såhär hade de kunnat säga: "Hur skulle ditt liv fungera om du hade färdtjänst?" så hade man kunnat berätta om allt kul man kunde få göra i livet. Men nej, man ska basically svara på gåtor och snirkla och be. Det är fan pinsamt. För vad är det man ber om? Just i Stockholm: begränsade resor. "snälla, snääällaaaa kan jag få tre resor i veckan?" fuck off! Jag måste väl för fan få åka vart fan jag vill? Eller inte tydligen! jag ska kämpa som ett djur för att få några få ynka resor som kanske går till rätt ställe men kanske inte. Okej jag överdriver lite, men livet fucking suger. Alla friska vill att man ska vara positiv och framåt men livet fucking suger och så är det bara. Slut på meddelande.