hopelosthead

Haaaj från balkongsolen! Såhär, jag har knappt något att prata om och borde absolut vänta och göra ett bättre blogg ikväll, men jag kan inte låta bli att balkongblogga för det är så satans fint väder. Jag är lide stressad över hur vi ska få in diverse katter när vi ska åka om en liten stund men deeet är en senare fråga...om tio minuter typ men ändån. Det är värt att slola ju! Det blir dessutom kallare imorgon så man måste ju för fan passa på. Och vad har hänt sen sist..mest har jag och Stella läst i vår quick-bok. Vi fick många starka känslor och önskade livet ur diverse män, men den enda som faktiskt är död ville vi som vanligt återuppleva. Lasse (som inte ens heter lasse) borde alltid få leva! Vi kallar honom lasse för jag fick för mig att han hette det när jag inte kunde nånting om quick lol. Hannes heter han och han är the man. Eller var, men ja ni förstår. Nu kom Leo ut för att ta en liden cigg. Så ska man ha det. Men ja, något annat som har hänt är att Stella har lagat apelsinkyckling. Bästa nya rätten i år for sure, alla älskar den. Var det den Lilla var så skeptisk till? I så fall har hon fel. Vi åt denna med stor passion och sen prinsesstårterester för såna fick vi med oss. Vi fixade hemma och fick lite jävla ordning i köket och badrummet woooop, och idag har Stella varit i skolan och jobbat ihjäl sig igen. Jag och Leo har sovit, varit rasande och sen ätit lunch och diskuterat skriv. Då sa jag rubriken, nnär vi pratade om folk som planerar hela boken innan de börjar skriva. Det gååår ju inte för jag känner inte karaktärerna ens! Jag letade upp ett planeringsdokument för en bok jag inte skrev och där skrev jag tydligen "en riktig jävla smålandstös. lol man använder inte tös i småland." som karaktärbeskrivning. Rimligt osvosv. Fan nu måste vi snart gå! Jag vill vara i soooloen! Men ja det var dagens lilla hej från solmem, ses imorgon från inte-solmem!

Rubriklåt: I wanna get better med bleachers, för jag såg en amazing intervju med Jack häromdagen och har också mått pisssss lately så eh ja I do wanna get better

 

Haj från...balkongen! Det är just nu lite småkyligt för solen gick i moln, men den kommer nog tillbaka snart hoppas jag. Leo och jag sitter här och dräller på bänken och lyssnar på våra respektive grejer. Det är ett chill liv och när solen solar vill jag typ leva yay. Det har jag inte velat så mycket för närvarande. Igår bara attackerade ångesten mig och exakt allt kändes värdelöst, särskilt jag. Ooo nu kom solen tillbaka! Lämna mig inte solen! Anyway...jag mådde värdelöst som sagt, men vi tog oss iväg för söndagsmiddag hos Helena med alla tillhörande bröder. Det var hela tre bröder! Sjukt i huvet! Jag fick bubbel eller "sprattelvin" som Helena sa och vi uppdaterade oss om varandras liv allihop. Sen åt vi röding (amamam) och pratade om universitetet, gamla modem (Erik visste inte vad detta var för han är 1 bäb), fattiga författare och en massa annat. John (broren jag träffat minst) var hilarious med uttalanden som "jag är inte så förtjust i tyska barn" (alternativ rubrik) och "vad är samarbete?" med den mest genuina tonen. Ändå starkt. Vi fick prinsesstårta och kladdkaka, för Helena fick båda när hon fyllde 65 nyligen (av affärer), och jag åt ihjäl mig på dessa för alltså amamamam. Oväntat gott på samma tallrik dessutom. Vi lyssnade lite på David Bowie (tydligen Helenas favorit) och sen åkte vi hem och jag hade massiv ångest igen. Men jag var tyvärr tvungen att skriva ett söndagskapitel, så jag satt uppe till 02 och tvingade ur mig ett kapitel. Det sög. Men jag försöker må lite bättre nu i alla fall. Det går...sådär. Det är väldigt svårt att leva men så kan det va ibland.

Rubriklåt: Vänner med newkid och Myra Granberg, en fin liten låt som vi lyssnade på igår

 

Haj haj! Jag tänkte blogga typ i eftermiddags men nu är klockan midnatt...aja. Jag ska berätta om mitt partyande med Linus! Efter mitt förra blogg lämnade vi hemmet och åkte till Kista. Vi köpte cidrar och grejer på systemet och sen skulle vi till puben, men vi stannade när vi båda hörde någon ropa på Linus. Turns out att det var en värvare från nån välgörenhetsorganisation som absolut inte ropade på Linus lol. Han var dock trevlig och vi pratade en stund om engelska vs svenska och sånt sååå it works. Men till slut kom vi iväg till lord pub (fast det står pub lord på internet? what?) för dryck och prat. Vi skålade för viktiga saker, pratade om ännu viktigare saker (jag är vag japp), diskuterade böcker båda inte hade läst (och också min bok) och hade det bra. Vi fick hjälp av en väldigt full tant (hon var väldigt stolt över detta lol), åt pommes och drack goda drycker, så allt var a++ måste jag säga.

 

Vi kom sen hem och åt fryspizza och hängde. Leo uppdaterade oss om the crazy life she leads och sen var det partytimes helt enkelt. Shots hände i mottliga mängder, videos skickades till folk, väldigt mycket sång sjöngs (har inte sjungit så mycket på jättelänge!) och ja, det var bra att leva. Stella lagade en stol under festandet, vilket jag spontant anser är mycket rimligt, och Linus försökte se våra tavlor. En ballerina såg ut som en spindel och en ängel som en sköldpadda. Han är orimlig. Men plötsligt var det mitt i natten och sovdags, vilket var jättetråkigt.

 

Linus åkte tidigt imorse och sen har det varit ultimat sovdag. Vi har gjort lite sysslor mellan varven, fått i oss mat och handlat mat ännu mer motvilligt. Dagens peak var när vi tramsade under handlandet och jag sa "...färs" efter alla matar Stella sa. Det...makade nästan sense från början lol. Vi är orimliga tjajor men så kan det va. Nu dräller vi i soffan och jag ska hämta te, så ja vi ses imorgon I suppose.

Rubriklåt: Irresistible med fall out boy och demi lovato, en banger vi hörde igår

 

Haj från maj och Linus! Eller han säger inte haj men han är här och gaggar om olika föreningsgrejer. Det är rimligt. Och jag ska blogga innan vi drar ut på äventyr och det ska bli om gårdagen (shocker). Då lagade vi fattiga riddare amamam! Men det är så sjukt, för både Stella och Henrik gör liksom actual pannkakssmet som de doppar brödet i? Jag tycker man ska doppa i ägg men okej! De var i alla fall jättejättegoda och jag åt ihjäl mig, vilket var bra för jag var supermegahungrig. Och efter lite musiklyssning och tramsande var det poddtime! Det var mitt längsta manus hittills och vi verkligen gick all out, men jag tror vi hade kul. Stella mordhotade folk vilket väl alltid är ett bra betyg tycker jag. Efter podden fångade jag och Henrik våra sista moments med mer musik, kladdkakerester (jag visste inte att vi hade dem och skreeeek) och samtal om språkinlärning, våld och en massa annat. Men sen skulle vi sova buuuuu, vilket vi lyckades med, och Henrik åkte iväg på morgonen ännu mer buuuuu. Men jag och Stella har sovit som stockajävlar och nu är som sagt Linus här, på tredje försöket! Nu blir det partyyyy!

Rubriklåt: Okej med Annika Norlin, som verkligen passade det här hushållet igår...just listen to it

 

Haj från maj! Just i detta nu är jag ensam hemma, men både Stella och Henrik är på väg hem. Jag skulle också ha åkt till stan idag, men det blev inte så, vilket suger för nu mår jag bra och hade lätt kunnat åka lol. Aja, igår...mådde vi alla sämst som jag sa. Vi var så trötta och ledsna och små :( Men Stella var queen och gjorde paj! Den var a++ såklart och vi tittade på mush. Min favorit åkte ut :( Det var tyvärr på tiden men ändån. Sen blev mitt humör knappast bätre, för jag bänkade mig för researchdokumentär. Det här är mitt längsta manus någonsin och jag är redan stressad över längdne på avsnittet, och då har jag ändå valt bort en massa. Det kommer bli: En resa. Nu kom Stella och Henrik hem samtidigt, sjukaste jag sett! De var alltså på olika ställen. Anyway, efter lite dräll och babbel var det sovtime, eller...inte för mig då. Jag låg vaken, fick tråkigt, lyssnade på fördomspodden och drällde, och vid halv sex vaknade min stackars tjeja med magkatarr. Så vi gick upp, åt yoghurt och tyckte vansinnigt synd om oss själva. Jag lyckades somna vid halv sju, men Stella somnade inte om :( stackars liten! Och idag har inget hänt, jag har inte sovit men vilat och preppat inför podden. Det kommer bli en resa, det är ett som är säkert.

Rubriklåt: Too much med girl in red, som vi har lyssnat massor på och saaaatan vad taggad jag är på skivan nästa vecka

 

Hej från en spillra av en människa! Vi är alla fucking vrak idag av oklara anledningar så det är inte lätt att vara vi. Men igår var mysligt och jag och Henrik släpade oss iväg till ica i snöstormen. Det är fucking kriminellt att det är snö i april och också att det ska bli varmt i helgen jag legit förståååår inte! Men vi köpte vikitga saker och var ändå ute en stund så vi kände oss som vinnare. Vi lyssnade på flashback och hade det bra, och på kvällen gjorde Henrik en eminent kladdkaka. Den var seriöst a+++ med extra mölkchoklad och allt! Amamamam! Vi åt denna och drack fancy äppelcider, jag researchade och det var väl okej att leva men alla var lite stressade och jävliga.

 

Idag vaknade vi ytterst motvilligt och jag jobbade med Lilla. Jag var väääldigt svårstartad, men till slut lyckades jag få ihop en bråk-text. Vi skrattade jättemycket åt att Stella sa "bög" och Henrik direkt sa "vad sa du?" som om hen svarade på tilltal. Det var inte så men det lät så och vi var underhållna. Lilla kämpade med teknik och döpte om sina kollegor till alla möjliga namn, och efter jobbet och en läskig fryspizza hade jag och Robert tomtalk. Vi försökte förstå författarens beslut (det gick inte!), jag skapade en konspiration och mest bävade vi inför de nästa kapitlen vi ska läsa. Det kommer bli bäckmörkt. Jag olängtar. Och nu är det nog fan dags att skärpa sig och få lite ordning i det jävla köket tror jag bestämt. När ska vi vakna idag egentligen? Aldrig verkar det som.

Rubriklåt:Stanna tiden med Linnea Henriksson, från veckans cirkelskiva och vi hörde den igår, sen att ha en så vårig låt när det fucking snöar ute är väl blasphemy men man kan inte få allt

 

Haj från maj och Henrik! Eller jag Henrik säger väl inte haj men hen sitter bredvid maj så det blev så nu. Vi lyssnar på musik och dräller och funderar på om vi borde ge oss ut i snön för att "det är bra att vara ute i luften" och "köpa nåt gott". Vi får se om vi orkar faktiskt göra det men det vore nog bra. Men igår kom, som tidigare nämnt, Skogiiiis hit! Kan ni ens förstå hallå! Hon var inte här så länge tyvärr och vi hade inte ens vin att bjuda henne på, vilket är homofobt samt bifobt, men vi hade det mysligt ändå. Stella gjorde sin eminenta jordärtskockssoppa och vi pratade om våra liv, Skogis och henrik fick träffas (fast de känner ju varandra på interwebs) och vi pratade om orimliga släktingar, oväntade graviditeter (ingen av oss obs!), dömmande vänner och en massa annat. Soppan var såklart jättegod och sen åt vi chokladpudding som man bör (Henrik trodde inte att hen gillade chokladpudding men det gjorde hen!) och då pratade vi en massa om Skogis ex och hur vidrigt allt var i det. Inte allt, men ja ni fattar eller inte inte vet väl jag. Så det blev långa samtal om missbruk och medberoende och gaslighting ovch sånt, även när Skogis (tyvärr) hade åkt. Jag och Henrik lyssnade då på kent för att hitta fler låtar jag skulle gilla (det gjorde vi!) och jag skrev ett ytterst motvilligt kapitel. Vi pratade då också om en massa deep shit mellan varven, som vi gör. Älskar Henrik så ni vet. Det blev sent och idag har vi sovit, lyssnat på musik och ätit basically. Jag åt en jätteläskig paj från ett annat märke :( men det gick att äta faktiskt! Stella har precis kommit hem från skolan och är en spillra, så jag ska trösta henne nu tror jag bestämt. Ses imorgon ungdomar!

Rubriklåt: This is me trying med Taylor Swift, säg en bättre rad om ni kan

 

Missbruk, you guys. Det är så jävla jävelkonstigt. "Missbrukare är inte ens ett ord!" ropade jag innan idag. Det är lite oklart vad fan jag menade med det nonsenset, men jag tror jag menade att missbrukare är en så oklar term. Vad är det för något ens? Man hör om folk som har varit missbrukare eller som "har alkohol/drogproblem". Men aktivt missbruk existerar liksom inte i världen. Ingen pratar om sig själv som missbrukare, fattar ni? Eller jo, men då bor de på gatan. Det krävs liksom så jävla mycket för att det där ordet får användas. Men ändå är det så jävla närvarande. Ändå vet jag hur rädd jag har varit för att hamna där. Jag är fortfarande rädd. Alkoholen ropar fortfarande på mig. Och då måste jag enligt de flesta sluta helt, men det gör jag inte. För det är inte så enkelt. Men jag vet verkligen inte när jag ska sluta vara så rädd. Och så hör jag mina närmaste berätta om att leva i det där. Att inte veta vad som är verkligt, att inte ha trygghet, att ingenderas närmaste inte minns viktiga saker, att vara rädd hela tiden. Blä jag har inga smarta takes men missbruk skrämmer skiten ur mig. Det är en sjukdom men också ett beslut men också en sjukdom jag förstår inte ens. Och om det är en sjukdom, när blir man sjuk? När går gränsen? Om det är ett val, när väljer man det? När slutar det vara ett val? Allt är så luddigt och rörigt och de flesta vet inte förrän i efterhand. Jag har ingen aning. Allt är så läskigt. Alla gör det så svartvitt men det är ju allt annat än det. Jag förstår inte. Det var nog det jag hade att säga i ämnet. Får bara total panik.

Rubriklåt: Idioter med Markus Krunegård, som vi lyssnade på igår och alltså bra fråga

 

Haj från hemma! Här sitter jag och dräller, Henrik vilar och Stella värmer te till sitt fejs. Det är tryggt och nällt här men herrrregud vad trött jag är. Både jag och Henrik är spillror idag så kan det va. Men ja igår kom vi hem och Stella föll i säng för en marathon-nap, men jag hängde med Henrik och Leo. Vi åt olika matar och babblade om en massa trams, de rökte och allt var i sin ordning och tryggt. Så sjukt att komma hem och så var de här! <3 Jag vilade lite och på kvällen köpte vi maxmat amamam. Vi pratade då om vad man säger när man låter munnen glappa fritt och Henrik sa den alternativa rubriken "det är därför det lätt blir penishäst". ...det blir det inte bror that's just you. Men ja vi åt och lyssnade på mörd och babblade, och sen hade jag och Henrik peak umgänge med musik, trams och babbel. Det är verkligen så sjukt att umgås med Henrik för det är liksom...som att andas. Man bara säger vad man vill och gör vad man vill. Igår gick vi till exempel igenom alla drinkar vi kunde och Henrik fick gissa vad det var i dem. Det började med att hen frågade "är rom...gott?" och det var en svårbesvarad fråga så det ledde in på drinkar och grejer. Ändå mysligt. Och ja, idag är alla spillror och Leo har lämnat hemmet, men snart! Kommer! Fucking! Skogiiiiiis!

Rubriklåt: Don't look back in anger med oasis, som vi vibeade till igår och också rubriken är fan me core

 

Haj från tåget! Jag sitter här och dräller och är trött som en jävla anka. De tog ju för fan en sovtimme ifrån mig! Jag behöver sovtimmen! Ska sova som en bebbe när jag kommer hem det ska ni ha jävligt klart för er. och igår åkte vi till Lilla! Stella körde dit som en king och vi lyssnade på quick-bok och var upprörda, och sen kom vi fram och där fick jag äppelöl amamam! Då är det våååår! Vi tramsade och gosade och sjöng, Stella blev otroligt hype över en ny låt och sen lagade Lilla otrolig souvlaki. Det var amamam och hon älskade att vi båda gillade maten men mest hype över maten var nog hon själv. Älskar när hon äter och blir helt lyrisk. Vi drack bubbel och skrattade jättemycket åt typ...djurläten, och sen poddade vi! Det blev en kortispodd, men vi hade mysligt och var morbida som man bör. Sen drack vi vin och päronsoda (i alla fall jag, och nej inte blandat) och lekte bästa låten, upprördes av att Lilla inte visste vem Lizzo är (hon bör skämmas!) och pratade om att peaka i högstadiet och sånt, och sen åkte vi hem. Det var så mysligt och liksom glatt att hänga, alla var glada och det var så tryggt! Nåt som inte är tryggt är att en ungjävel har tittat på nåt utan hörlurar exakt hela fucking resan så det dånar genom tåget. Twisted beteende av föräldrarna imo. Men ja vi är ändå hemma om typ två timmar och jag lääängtar! Och hemma väntar...Henriiik!

Haj från stora soffan! Här sitter jag och dräller och snart ska vi åka till Lilla vilket är: Hype. Något annat som är hype är att igår var det, som jag en gång döpte det till, superpåskadagen! Sara och benjamin kom och vi brunchade as we should. Såklart fick jag dundermensvärk så fort brunchen började, men jag stapplade in i köket av ren fomo och lyckades äta en massa ägg, bacon och äppelsallad. Och vofflor! Våfflor? Jag glömmer alltid. Vi åt en massa såna amamam och pratade om...saker, jag minns inte riktigt. Men sen var det äggjaktstime! Vi följde ledtrådar som man ska, tog artistiska (eller autistiska?) bilder och hade det bra fast det regnade. Regn är orimligt tbh. Och när vi kom hem fick vi påskägg! Riktiga ägg wiiihoooo! Ja, vi får äggen efter avslutad jakt, de gömmer inte äggen i stan. Detta förvirrar många har jag märkt.

 

Efter jaktandet hade vi bokklubb och mamma var med, för hon hade också läst boken den här gången. Jag älskar den här jävla boken men de andra var mer chill. Vi chillade på olika håll en stund och sen kom mormor, Cia, Amanda och hennes pojkvän Niklas. Då drack vi bubbel och pratade om färdtjänst, att gå vilse, sommarstugor och rubriken, för någon hörde fel på brasilien och ystad. Det var inte benjamin men vi skämtade om det och jag sa rubriken för att sammanfatta typ. Ooooch sen åt vi lax! En stor lax, som det ska vara! Med ännu mer äppelsallad! Vi pratade om bönor som finns och inte finns, våra framtida och dåtida bröllop, mormors hemtjänst och en massa annat, åt pasionsfruktstårta och hade det trevligt. Sen kom spriten fram och jag drack guldvodka som jag bör, de andra drack läskig gin och vi turades om att köa låtar. Det blev varierande kan man säga. Vi pratade då om konserter och housemusik och sånt, och sen gick alla och jag och Stella chillade lite och sov. Så det var påsken i år, lika svårbloggad men myslig som vanligt! Idag har vi mest drällt och ätit rester och haft det bra, och nu ska det åkas om typ en kvart. Jag är tagggad!

Rubriklåt: Letter to and old poet med boygenius

 

Jag tänker på ett samtal Henrik hade, jag minns inte med vem och jag var inte där men hen har berättat. De pratade om låtar om abuse (typ rubriklåten) och personen sa att de var så bra och starka. "Och relaterbara", sa hen. Då blev det tyst. För den andra personen hade bara lyssnat på låtarna utan att känna igen sig, bara känt medkänsla och kanske förundran. Tacksamhet också kanske, för att just hen och hens anhöriga skonats. Och jag tror att folk tänker så, som om de är imuna. Som om de inte är i risksonen varje dag. För så tänker jag. Jag är omgiven av trygga människor, men jag är redo. När som helst blir jag eller någon jag känner utsatt igen. Det är bara en tidsfråga för mig. För ett tag sedan pratade jag med min familj om den här tanken att man inte får tala illa om sina vänners partners. "Men", sa jag då, "vad händer om någon ber er ge ert omdömme när ni träffat partnern?" Det hade de aldrig varit med om. Jag funderade på varför och jag tror det är såhär: Folk i deras närhet litar på sina egna omdömmen och även sina vänners omdömmen om sina egna liv. Så funkar inte jag och mina vänner. När jag träffade Stella ville jag visa upp henne för alla för att hon var så fin, men också för att jag behövde veta om jag läste henne rätt. Fanns det röda flaggor som jag inte märkte? Då måste ju alla jag litar på se henne och reagera på flaggorna. Och när Lilla träffar någon ny berättar hon allt för mig, för hon vet (förhoppningsvis) att jag är ärlig. För det är jag. Jag säger om något skaver eller om något är extra bra. För vi vet att när som jävla helst kan vi råka ramla in i ett vidrigt förhållande och då måste vi ha tryggheten i våra vänner.

 

Jag har ju läst "stacken" nu. Utan att spoila för mycket (för ni måste fucking läsa den ok) så handlar den om en grupp människor som lever helt utanför samhället. Frågan blir då: hur hamnade de där? Och, när det blir tydligt att inte alla är så nöjda med det som de vill tro, varför lämnar de inte? Ingen hindrar dem, ingen håller dem tillbaka. Egentligen. Och när jag pratade om den med Sara och mamma sa jag "jag hade absolut kunnat hamna där." det hade de inte tänkt på. Det kanske är att jag tänker på allt utifrån mig själv och det borde jag väl inte, men allt jag kan tänka på är att jag absolut hade kunnat luras in i något liknande. Kanske inte just det, men vem vet? Jag vet ju att jag är i den där risksonen. Jag läser om ""ledaren"" (är hon det? vem vet) och känner igen människor från mitt och andras liv. Jag har träffat sådana. Det har tydligen inte alla. Det i sig skrämmer mig, att den typen av manipulation liksom inte är en del av folks liv och aldrig varit. Det måste vara skönt, men läskigt också. Att läsa och lyssna på allt det där och liksom verkligen se det utifrån. Inte ens "jag kände en som" utan helt distanserat, som fiktion. Något som händer andra. Nej jag känner ingen som gått med i en sekt men allt bakom det förstår jag instinktivt. People don't, aparently.

Rubriklåt: Gå förbi med jävlaranamma, för det är påsk motherfuckers

 

Haj från luftmadrassen! Här ligger jag och ska sova snart vilket jag nu ilustrerade med att gäspa jättestort. Nu blev jag distraherad för Stella traumatiserade mig med saker hon läste på interwebs. Det är det vi gör i den här relationen. Men ja, idag började jag med att sova jätttemycket. Sov hela natten, gick upp och åt ägg, sov till halv ett. Det var utmärkt. Sen drällde jag ett tag och sen kom min tjeja wiii! Vi gosade och lyssnade på ett mörd och sen kom team Osby. Stella hade somnade när de kom och jag var tvungen att väcka henne så hon kunde gå ut och släppa in dem, väl kämpat. Vi fikade och pratade om hur man svarar konstiga människor (alternativ rubrik: "nu ska jag gå in och korsfästa min bror"), Stefan Sundström, "en man från mitt förflutna" och facebookdrama, så allt var som det skulle. Vi lyssnade såklart på påskskivan, åt middag och pratade om familjer, hur vi ska lösa olika events som ska hända i våra lives och ja allt möjligt. Vi åt tårta, mamma fick slag för att vi hade råkat hitta de fancy vinglasen (de gick inte sönder obs) och efter lite mer trams åkte de hem. Då läste jag en messengerkonversation som jag hade 0 minne av och vi har väl drällt, och nu ska vi sooovaaaaa. Jag är taggad.

Rubriklåt: We cry med the script, som vi hörde idag och alltså underrated jam

 

Halloj från Lund och stora soffan! Här ligger jag och ska sova som en jävla stenajävel, men först blåga as one should. Jag sov typ tre timmar inatt som en jävla tönt, men släpade mig upp och iväg till tåget ändån. Ledsagningen funkade (hur sjukt att snälltåget har skaffat ledsagning ändå?) och på tåget läste jag konstant. Alllltså Annika Norlin är ett geni boken är så otrolig. Skulle kunna skriva typ hundra inlägg bara om tankar jag fick av den här boken lol. Men jag kom fram och fikade med mamma och pratade lite om vården och sånt, och sen kom Sara. Vi åt pyttipanna (pappa gjorde sitt bästa för att jag skulle kunna äta den och det gick...nästan) och det var kul att hänga lite med slarla. Hon är med i mammas kör nu så det var därför hon ploppade upp. Mest pratade vi om sommarstugor för det är tydligen en grej nu, vi får väl se om vi skaffar oss en rävås-stuga eller inte vem vet. Och ja, sen har jag skrivit ett ganska dåligt kapitel och varit en trött spillra, och nu ska jag sova. Godnatt ungdomar!

Jaja jag vet att jag citerade detta i bloggen typ nyss men vi lyssnade på det mordet igår igen och det är fan rubrikvärdigt. Ingen annan verkar tycka det är kul men vem bryr sig. Och ja, ett litet blogg kanske behöver göras innan jag ska åka iväg imorgon. Detta har "hänt":

-Jag har stekt lax till en curry-grej. Det var mysligt och kul.

-Mitt favoritsystem är tillbaka på youtube! Wiiiii! De mår jättebra och har ett jobb och det är så sjukt! Och fint!

-Stella har tentapluggat och ska tenta som en king imorgon.

-Jag har börjat läsa Annika Norlins bok och alltså herrrregud rip mig forever. Så jävla fint och jävligt allting I love it.

-Jag skulle ha skrivit men det blev inget. Blä.

-Jag lyssnade på en mix från Robert med låtar om mord. Det var fan banger på banger.

-Jag måste verkligen sova nu jag ska upp vid sju. Jag kommer dö. Jag vill läsa istället och inte gå upp tidigt och bara somehow dyka upp i Lund. Tack. Så kommer det vara för er, för jag kommer blogga från Lund imorgon. Ses då!

Rubriklåt: Not another rockstar med Maisie Peters, en av mina favoritlåtar som vi hörde igår och jag fick berätta om hur fula alla killar jag varit kär i är, enligt seende iaf lol

 

Haj från mitt tråkliv! Det är ett tråkliv idag för det händer inte ett skit, men igår var en bra dag för då åkte jag till Onna! Vi hängde och lyssnade på mord och pratade om just våra bästa mordavsnitt (och våra värsta), korrekt mobbing i min bok, hur man gör av med hundra gräddtårtor (ordet "gräddtårteväder" myntades för att vi skulle stå ute på stan och dela ut tårtor och då var det perfekt väder nu) och Onnas taskiga kropp såklart. Hon och Uni lagade mat, vi satte på svordomslistan och sen åt vi fläskkaré och pommes. "Du fick ju fläskkaré sist du var här!" bror jag älskar det jävla köttet I could not care less. Och efter maten åt vi snacks och jag fick en colaburk som Onna hade haft hemma i hundra år (jag blev överlycklig) och allt var så jävla mysligt. Jag råkade nämna för Uni att en svensk artist (som är väldigt okänd) kanske är gay och hen spenderade sen typ en timme med att leta igenom hans instagram och killen han kanske är ihop meds instagram för bevis. "Han har ju en magtröja på den här bilden, såatteeeh..." hen har en poäng. Vi hypade tjej-hiphop, blev traumatiserade (mest jag när Onna började prata om blödande ögon och grejer) och ja allt var väldigt bra och wholesome. Jag åkte hem i rimlig tid och hängde med Stellibelli, och idag...jag har ont i ryggen, Stella har möte med sin grupp i skolan (varför vet jag inte) och allt är tråkigt. Vi har inga snacks världen är tråkig och meningslös. Nä skoja den är väl...okej tror jag. Det funkar väl också.

Välkomna till mitt mest deranged och delusional. He rejected you, love, huuur kan du inte förstå det? Och det hade jag också gjort om nån försökte bekänna sina känslor på det där sättet lol.

 

Mars

Eller ”prioritera annat…”

 

Nästa gång vi är ensamma ska jag göra det, har jag sagt. Då ska jag säga allt jag vill säga och få veta vad han tänker. Och den dagen verkar vara idag. Vi äter lunch och det är bara han och jag vid bordet. Jag måste göra det nu. Jag kan inte vänta, ett sånt här tillfälle får jag kanske inte igen på flera veckor.

”I need to talk to you!”

Jag låter fullkomligt galen, hör jag för sent. Jag pratar alldeles för högt och det låter mer som en order än en vanlig mening. Jag ber snabbt om ursäkt för både hur det lät och att jag pratar engelska, men att ta det här på svenska är tyvärr inget alternativ.

”So, you got an Email from I.B, right?”

”Yes”, säger han och världen rämnar. Jag hade verkligen hoppats att hon hittade på. Hon sa att hon hade mailat honom och berättat hur jag kände, men det lät så sinnessjukt att en tjej i England, som jag aldrig träffat, skulle göra något sådant att jag inte kunde tro på det.

”What did she say?” frågar jag och både vill och vill verkligen inte veta.

”I tried to forget about it”, svarar han och svamlar något om hur jobbigt det var att få ett sånt mail. Det förstår jag ju.

”Okay so basically”, säger jag och drar efter andan, ”basically that’s true.”

Så. Jag har sagt det. Eller ja, jag har väl inte sagt något, men jag har i princip sagt det. Jag slapp säga något läskigt som ”I like you” eller, mer sanningsenligt, ”I love you.” Jag borde tacka I för det där jävla mailet.

”How … how does that feel?” får jag fram när det blir för tyst.

”It’s kind of hard to comprehend”, säger han och jag kan inte hjälpa att älska hur han säger ordet ”comprehend”. Det glittrar i hela kroppen. Men sen börjar han prata om något annat, på svenska, och det tar några sekunder för mig att förstå vad samtalet handlar om nu. Han berättar att han är deprimerad, vilket jag ju redan har gissat, och att han ska få samtalsterapi. Han låter skeptisk till det, men det är nog precis vad han behöver.

”Så just nu behöver jag prioritera annat”, säger han. Jag hinner knappt ta in vad han säger, för E och L dyker upp och sätter sig med oss.

”Jag ska hämta mer mjölk”, säger han och går. Han måste vara hur obekväm som helst, det fattar jag också.

”Hur är det, Emma? Är du sjuk?” frågar E. Och ja, jag ser ganska sjuk ut. Jag skakar, hackar tänder och ser förmodligen rätt galen ut. För mycket adrenalin, för mycket nerver, för mycket känslor.

”Nä, jag är bara instabil.”

”Vadå då?”

Jag vill ju berätta för E, men inte för L och snart kommer han tillbaka med sin jävla mjölk och då kan jag ju inte prata om det. Så jag rycker på axlarna så gott jag kan och låter dem prata på om musikalen vi ska se efter lunch. Han försvinner snabbt som fan när vi ska gå och E är skeptisk till att ledsaga mig, för jag kanske smittar. Jag lovar att jag inte är sjuk, men säger inget mer. Jag orkar faktiskt knappt sitta upp, än mindre prata. Ett helt halvårs spänningar släpper och jag är för trött för livet. Musikalen märker jag knappt av och jag sitter med hängande huvud. Det enda som hjälper är chokladen som T magiskt trollar fram och bjuder på. Senare berättar E att det ser roligt ut hur T i princip matar mig, men det är precis vad jag behöver. Min kropp har stängt ner och min hjärna kan knappt ta in vad som har hänt. Men visst sa han ”just nu”? Visst betyder det att han inte sa nej? Han måste prioritera annat, må bättre, men sen…sen. Visst var det så han menade?

Rubriklåt: Green eyes med Arlo Parks, som kan vara relevant för podden eventuellt

 

Haj från natten! Jag är fortfarande uppe faktiskt men efter det här teet ska vi sova som bebbar. Och nu har två dagar gått i våra små liv. Stella har kämpat med skolan som ett djur och dessutom haft jätteont så det är inte lätt. Det är dessutom ett nytt sorts ont så det är fan svårt att leva. Vi har kramats och tramsat och framför allt har jag deltagit helhjärtat i Stellas nya quick-period. Exakt just nu tittar vi på vår favoritvideo i ämnet och vi har läst bok, tittat på dokumentär och ja vi är into it. Stella har också skapat min nya favoritkaraktär: Gullig Tomas Quick i förhör. Så sketchen är att jag frågar henne saker och hon svarar helt orimliga saker som en bebbe ungefär. Det är väldigt underhållande och gulligt för min tjej är peak gullig. Vad har mer hänt...ja vi har poddat, det blev väl okej tycker jag. Vi har det bra trots missären helt enkelt och det trots att jag inte åkte till Linus idag som det var tänkt. Jag är ganska sämst men det är väl standard. Och det är allt som har hänt de här två dagarna lol, vi ses imorgon säkert!

Rubriklåt: Alla mina drömmar med Alice B, en underrated liten sång fast alla hennes låtar är underrated aja

 

Haj från sängen! Här ligger jag och ska snart sova fast först blogga såklaaaart. Och detta har hänt sen sist:

-Vi har träffat Stellas mor och ätit på brödernas som man bör. Det var folk där, sjukt. Aldrig hänt.

-Vi fick påskägg av henne <3 bästa!

-Jag hade en livskris för typ halva kapitlet jag skrev i måndags försvann! Men mamma hjälpte mig hitta konceptet versionshistorik och nu är det räddaaat! Sjukaste att det gick!

-Jag har skrivjobbat med Lilla som vanligt och det blev en bildlektion. Det blev otroligt cringe men ibland är det cringe.

-Leo är borta nu ett tag så jag och Stella har haft maximalt gos för oss själva. Ätit från kycklingstället tm, tramsat och hållit på.

-Stella har kämpat med jättetaskigt plugg. Hon har varit jätteduktig faktsikt!

-Jag har lyssnat på en massa snedtänkt out of nowhere och det är så mysligt. Jag vill vara med där! Det är min rätt tycker jag!

-Det är mest det som har hänt, tror jag. Så det kanske är dags att sova ja kanske eventuellt. Godnatt från mitt ganska tråkiga liv!

Rubriklåt: Water in his wine glass med Maddie & Tae, från veckans cirkelmix

 

Haj från sängen! Snart ska vi lämna hemmet och jag samlar kraft inför detta. Jag villll inte åka ivääääg men det är väl bra för mig att gö kanske. Men jag åkte iväg igår också faktiskt! Då åkte jag och Leo för att skrivfika på vårt espresso house. Så skare va! Vi köpte goda drycker och jag kom igång med ett riktigt bra skrivflow. Jag skrev jättetaskiga saker men också om bra hiphoplåtar så it works out. Vi åkte hem och det tog hundra år, men vi hann prata om tomteboda, trauman, hermesplattor, terapi och allt möjligt under tiden. Det är därför vi är bäst. Eller nä Stella är bäst för hon hade maten klar när vi kom hem hallå what a goddamn keeper! Det var svingod korvstråg! Och sen på kvällen tvättade jag och researchade och höll på, men det är så svåååårt att researcha om personer som inte pratar om sina privatliv. Sluta ha gränser för fan tänk på maj! Okej jag skojar men ni fattar hallå. Och idag har jag städat och hållit på, och sen var det Tom-snack med Robert. Vi pratade om att positiva saker ofta innehåller mat, hur färdtjänst borde funka och att jag inte kommer ihåg den här boken alls vilket förvånar Robert en del. Jag har inte läst den sen 2006 ursäkta maj liksom. Och nu måste jag gå upp och fixa mig så vi kan gå (=ta på mig bh och strumpor som en tönt), så ses imorgon!