hopelosthead

Rubriklåt: All that she wants med ace of base, för man kan inte fucka med ace of base hörni. Nä men den har lyssnats och sjungits på och att brista ut i rubrikraden är en väldigt rolig sång-grej.

 

Haj haj från maj! Nu har jag faktiskt tid att blogga ordentligt, eller snarare, nu bloggar jag faktiskt inte när jag ska springa så jag kan unna mig lite mer bloggtid. Och sist jag sprang iväg sådär var det ju för att åka till Lilla! Taxin var dock en halvtimme sen, så jag hade ju lätt hunnit blogga bättre egentligen. Men det visste ju inte jag! När jag väl kom fram hälldes finet upp i de fina glasen och musiken startades, så allt var braaa. Det är ju det jag behöver: Vän, dryck och musik. Sen är jag alltid nöjd med tillvaron. Lilla inledde projekt laga lax, för hon vet hur man skämmer bort mig minsann, och när vi hade ätit den kom Sam! Det var inte planerat att Hen skulle komma, men när hen ringde och frågade ropade vi "jaaaaaaa!" så eh ja. Vi sjöng såklart en massa stämmor och oktaver, åt chokladbollar med nougat i (!) och pratade om barn med funktionsnedsättningar, musiklärande, konstiga klipp och annat jag inte minns. Mycket kramar, en del rökande och mycket skratt, och till slut var jag trött och sa att vi nog borde sova. Då var klockan...halv fem. Yeah. That happened. Hur vet verkligen ingen.

 

Så vi sov till 13 igår. Lilla var stressad över detta, så jag skrattade åt henne såklart. Välkommen till mitt liv, liksom. Vi åt äggröra och drack te, och när Sam hade gått hade jag och Lilla jättemysig syster-tid. Som vanligt pratade vi om musik och hur den funkar egentligen. Solen strålade in genom fönstret och vi kände livet i oss! Jag kan typ inte minnas när jag mådde så bra senast. Jag åkte him och chillade himma, sov, åt och var ointressant. Jag är ofta väldigt ointressant. Oj, nu ska det tydligen drickas kaffe. Tur jag slipper. Men ja, nu ska jag överge er igen, så även när jag har tid blir inte mina inlägg jättelånga. Så kan det gå.

Rubriklåt: jag är hos dig igen med lars winnerbäck, som jag hörde häromdagen bara

 

Hej nu har jag bara tio minuter på mig bläää. Tur att jag är himma så någon kan se om bilen kommer. Någon är mamma, som skrattar åt klipp bredvid mig. Och ja, nu har saker hänt och jag ska berätta om dem! Anna kom hit (him) i torsdags och vi vilade / pratade om djupa saker ett tag, innan vi åkte till henne för att hämta chaplin. Va, nu fattar jag inget, tänker ni. Jo, chaplin är alltså hennes hund och han skulle träffa lukas så mamma och pappa kan passa honom. Så Anna fick köra deras bil och allt, läskigt värre. Hon tyckte faktiskt det, för den är automat och de tä rsvårt tydligen. Men vi kom hit igen och åt indisk gryta, satt ute och lyssnade på vår lista och peppade inför sommaren. Den kommer bli bäst.

 

Igår hände inte jättemycket, men Syster var här. Vi läste ur hennes uppsats och fixade språkgrejer, och på kvällen gjorde mamma plättar till oss. <3 Och vi såg crazy stupid love, med brittisk syntolkning ("they snog passionately" var en highlight" och mycket skratt för den filmen är fan bäst. Seriöst, en av mina favoritfilmer of all time. Vi åt popcorn och plopp, för allt skulle börja på p tydligen, och haddock var i allas ansikten like the weird puppy he is. <3 Och idag är det lördag och jag och mamma har varit på stan och fixat ärenden, och fikat hos mormor där jossaaaan är! som jag saknar den ungen :( it is actually painful. Men det var mysigt och bra, och nu ska jag springa. Men jag mår bra, hörni!

Rubriklåt: Jenny of oldstones med florence + the machine

 

Sak jag har tänkt på väldigt mycket lately: Par-relationer. Hela den här bli kär, någon är kär tillbaka, flytta ihop, skaffa barn eller djur eller möbler, leva happily ever after. Går det? Är det möjligt? Jag vet verkligen inte längre. Det kanske bara är tiden på året, för det är en grej att jag känner så i maj / juni, men också...fan, folk gör slut hela jävla tiden. Och det är en så tragisk sak när vuxna människor gör slut, för det handlar så lite om känslor. Vem köpte soffan? Vem ska bo kvar i lägenheten? Hur gör vi med barnen, om såna finns? Och det är ju inget nytt det här. Jag har ju alltid vetat det. Jag förstår ju hur världen funkar.

 

Men det är så genuint jävla sorgligt. Jag har aldrig ens upplevt det, men jag känner det som djupt i mig av någon anledning. och alltså, hur ska man någonsin kunna lita på någon så mycket? För det handlar ju inte om att lita på en person. Det handlar om att lita på sig själv, och att lita på livet i sig. Vad som helst kan hända. Det kan bli kallt precis när som helst. Och hur vet man om man vill vara med någon när man har varit ihop  typ fem år? Hur minns man ens hur det var att inte vara ihop? Och tänk att bestämma sig för att man aldrig får ha sex med någon annan igen i hela sitt liv! Det kan låta lite trivialt eller ytligt men alltså, det är ju svinläskigt. Och ja, poly-par finns, men det är inte särskilt vanligt. Det borde vara, tycker jag spontant, och då ser jag ändå mig själv som mono (ellller?). Men oavsett, hur kommer man fram till att den här personen ska jag vara ihop med för alltid? Jag vill så gärna förstå, för jag vill göra det. Jag vill sova bredvid samma person natt efter natt, se våra barn växa upp, fira när hon fyller 65 år. Det är det enda jag vill och det enda jag verkligen inte vill alls.

 

Jag har ju inte egentligen haft ett förhållande. Inte ett vuxet, som är på riktigt. Jag vet inte hur man gör. Men vet någon hur man gör? Kan man veta? Borde man veta? Alltså, det här är extremt basic frågor, men jag vill bara säga att varje förhållande som tar slut har en liten gravplats i mitt hjärta. Även såna jag inte borde bry mig om. Jag hade ingen klar tanke här, men jag ville bara...säga det. Att det är sorgligt, och läskigt.

Rubriklåt: Hon va med Silvana Imam, because gaaayyyy

 

Hej från en väldigt trött memma! Jag är tröttast i världen, eller nä kanske inte i vääärlden, men nästan okej. För jag tog mig iväg till lesbioken igår jäää! Först var vi bara fyra personer, men vi pratade om jobb, malmö och lund, att spela blind-kubb (jag hävdar att detta är en dåååålig idé) och en massa annat. Och sen kom Kit och Jen från twitter! Flippade ur av starstruckhet. De var hur trevliga som helst och sjöng en massa gulliga låtar på karaoken, typ cher och abba. Massa passivrökande hände, jag pratade massor med någons mamma från jönköping (som var kickass), jag sjöng shake it out för varför inte liksom, Emma (från silvana-kvällen i april) kom dit på slutet och vi bondade över olika grajor, och sen kom jag hem och sov som en stock. Älskar att vara omgiven av gayness! Blev helt chockad när jag hamnade bredvid en man at one point, det är en bra känsla. (jag var inte elak mot honom jag lovar.) Tyvärr betydde ju detta att jag var väldigt trött idag. För trött, till och med. Men snart, typ nu, kommer Anna hit (är fortfarande himma) och det ska bli hundträff! Usch, förlåt för mina superkorta inlägg just nu. Ni får hantera det.

Rubriklåt: To be human med Marina, som jag och mamma går runt och sjunger på här hemma.

 

Hej från ångest-emma! Just nu borde jag läsa lesbiska dikter, men det klarade jag inte av, so here I am. Och jag ska berätta allt som har hänt, och det är inte så mycket, så det blir i listformat. Detta har hänt:

-Jag har druckit bubbel med mamma och pappa för att fira väldigt goda nyheter som jag har fått. Om ni läser detta lär ni veta dem, och om inte får ni fråga för då har jag glömt er. Det är okej att slå på mig för sagda glömska.

-Jag har kommit fram till att jag inte kan söka skrivpedagog i år. Fucking hell. Men det är rätt beslut, att plugga 100 % är inte ett alternativ.

-Jag och mamma har pratat massor om mående, vad som är "normalt" och vår släkt och annat. <3

-Jag har varit hos psykis och där mådde jag skit såklart. Uuuuusch.

-Jag har försökt vara kreativ och lyssnat på spoken word-dikter. jag älskar det.

-Vi har tittat på tror du jag ljuger och skrattat en massa. Det är faktiskt ett bra svenskt program, sjukt.

-Om en halvtimme ska jag på lesbioke. För jag behöver gay women, det är viktigt. Men hur det ska gå till kan jag inte helt förklara.

-Jag sa ju att nästan inget hade hänt! Jag saaa ju det!

Hej och hå, nu jävlar är det dags att blogga om resten av min srf-vecka. Hur det ska gå till? Högst oklart. Men nu kör vi, och vi börjar med i torsdags kväll! Vi åt middag som jag inte minns, förmodligen var den ångig, och sen skulle det bli underhållning av en "trubadur". Jag hörde honom soundchecka och sa till Annoushkaatt det här kommer bli vidrigt. "Nä, det blir nog okej", sa hon. "Okej vi slår vad?" "Om en drink", gick hon med på. Om jag hade rätt? Well yes. Jag slår bara vad om jag vet att jag har rätt. Så vi flydde ner på nedervåningen och sjöng joddla med siv (jag sjöng med, whyyyy), drack våra drinkar och pratade. Robert spelade en massa piano, jag försökte sjunga (skammen är total) och vi babblade en massa. Så himla oklart om vad för det dracks mycket, mycket vin.

 

I fredags märkte detta, i alla fall för vissa (inte mig, moha). Vi hade 0 saker att göra på förmiddagen så vi satt mest i en soffa, vilket resulterade i att Anna ropade rubriken. Annat kul utan sammanhang var "var kommer åren ifrån?" och "hej, jag ska döda mina bröder!" rimliga saker. Vi åt knappt lunch och sen var det dags för del 2 av resan! Vi åkte in till Stockholm igen och det skulle bli manifestation på sergels torg. Men det brydde jag mig inte om, för jag hade tre saker jag prioriterade högre. 1) Dricka cola. 2) äta korv. 3) Träffa Kitiara! Så jag gjorde alla de sakerna, i den ordningen. Det var dessutom för kallt för att manifestera, tyckte vi.

 

Efter att ha fått våra rum på vårt hotell gick vi till waterfront, där hela srf skulle samlas. Typ iaf, 1300 människor. Sjukt. Vi fick såklart trerätters och jag blev såklart helt utmattad av alltihop, men vi satt med andra kul skåningar och hade det supertrevligt. Vi skrattade massor åt vad folk gjorde på toaletten och att filma servitörer med sin mobil och allt var väldigt trevligt men vi var sjuuuuukt trötta. Några av oss hängde på mitt rum och drack vin ur kaffekoppar, och sen sov vi Jag sov dessutom ut på förmiddagen istället för att göra annat vi skulle göra, men såååklaaaart hade jag en mardröm om att jag hade en psykos. Fuck you, brain.

 

Jag slöt upp med folket till lunch (och då var det lax! "memma fick laaax!" som Anna sa) och sen gick vi (förutom robert) på ett föredrag om självkörande bilar. Det gav mig 0 ny info, men mycket fnitter med de andra i alla fall. Sen föreläste babben Larsson om friskvård och det var väldigt bra, men usch vilken ångest jag fick av det :( Det blev paus och jag fick en jättttefin klänning av Kitiara, och sen var det middag igen!

 

Vi var lite trötta på fancy middagar, men maten var riktigt god faktiskt. Vi drack "cola" (insmugglat vin) och pratade I guess, och sen var det dans. Med liveband. Vet ni vad jag hatar? Dans med liveband. Men alla ville tydligen inte fly, så jag härdade ut och drack cider. Det var en mysig kväll, men det kändes i hela kroppen att nu fick det väl ändå vara slut på shenanigans och långa middagar. Japp, otacksamt va? Men jag sov ordentligt i alla fall.

 

Igår (äntligen är vi vid igår!) var projektet att åka hem. Alla var kaotiska som vanligt, men vi kom hem och det var fan amazing. Jag åkte him, för hela min lägenhet är balkong-kaos. Jag gick ner i källaren och vilade, fick kalkon och äppelsallad till middag (<3) och sen lyckades jag med konststycket att fastna med tårna under trappan. Yeah. I know. Pappa lyfte upp trappan med verktyg. Help :( men tårna är hela, och idag har jag haft sovdag. Jag fick lunch i sängen, livet var amazing. och nu är det middag, så nu går bortskämda emma iväg!

Rubriklåt: You're the only one med Maria Mena

 

Jag har tänkt på en grej hörni. Ni vet, sådär som jag gör ibland. Det jag har tänkt på är just vad rubriken är, nämligen: Att umgås med likasinnade. Folk som tänker som en själv och gillar samma intressen. Det är fan klurigt, det där. Till exempel tror jag inte att jag kände någon som inte gillade Harry Potter förrän i...gymnasiet? Eller okej, typ min mormor, men annars inte. Minns tydligt hur vi pratade om filmerna och en klassis sa "jag har ju inte läst böckerna." "Då har du ingen talan", sa jag. ...Okej, you gatekeeping little punk. Men det hade liksom inte slagit mig att folk ba...inte läste dem? För det fanns som...inte läste böcker? Hur kan man inte läsa böcker! (det sista är fortfarande fucked up for the record.)

 

Som vuxen är det ju andra saker som känns självklara, men som inte är det. Som att inte vara frisk. Varför skulle jag vilja umgås med friska människor, liksom? De är ju skitkonstiga! Jag kan inte relatera till dem alls. De orkar allt, tar inga meds, får ingen vård, kan göra allt! Känner lite samma med heteros, just som i det normativa. De kan bara chilla och ha sina relationer och det är inte en del av deras identitet? Vad...vad...vad är då deras identitet undrar jag?

 

Och detta är ju destruktivt. Det måste det ju vara. Right? Så fort jag säger något sånt tycker folk att jag är "sektig" eller "kategorisk". Men jag orkar inte vara ordentlig. Jag vill umgås med lesbiska psykfall, varför är det så fel? Är det så att mina andra vänner blir kränkta för att de tror att jag inte vill umgås med dem? yall...ni vet att ni är mina vänner redan, va? I love you. Det är liksom inte så att jag bara och endast älskar lesbiska och sjuka personer. Men folk som inte är något av det (och ja, jag räknar blind som ofrisk, just för att man förstår struggles och sånt) är ju ganska rare i mitt life, alltså. Men är det osunt att tänka så? Är själva tanken att det är lättare att umgås med andra människor som känner samma saker som jag skadlig? Jag förstår verkligen inte. Fattar ju att det är skadligt att bara vilja hänga med harry potter-fans. men det här? Jag vet inte. Kan jag få lite åsikter på ämnet, tack?

Hej från Almåsa! Japp, nu är jag på det blindaste av ställen och chillar. Vi kom dit igår eftermiddags och jag och Anna hittade team osby. Vi hittade våra rum och jag har ett jättestort rum med dubbelsäng för mig själv! Livet rular! Efter ett tag var det middag och vi hade så jävla roligt. Vi pratade en massa om konstiga saker Annas familj och andra säger ("Jag heter Gusten, Gusten heter jag!"), skrattade åt "lägg ut, lägg ut!" och märkte hur jag och team osby umgås. Två av oss är alltid supersynkade, men den tredje är helt lost. Hela tiden. Det skiftar konstant och det är en jävla ride. Anna vara också amazing som vanligt, typ när vi pratade om "bem" (en random dude i hp-filmerna) och hon sa "han borde heta vem istället!". Älskar henne. Sen gick vi tillbaka till våra rum och soooov.

 

Idag var det frukost! Jag åt gooood äggröra och annat sånt och sen lyssnade vi på samma föreläsare som i höstas. Han är så bra! Jag blir så jävla taggad av hans approach till livet. Sen åt vi lunch (jag åt nästan inget men ändå) och sen var det besök på svartkrogen. Det är alltså en restaurang som är helt i mörker, med bara blinda arbetare. Vi fikade, Anna fick vara lite lagom blind och så fick vi höra...sång. Det var...ju också en upplevelse, I suppose. Help :( och nu, nu ska jag orka umgås igen. jag är trötttt!

Rubriklåt: Swalla med Jason Derulo och andra människor, för allmän partyglädje och stämsång

 

Hej från ett tåg som väldigt snart är i Stockholm! Jag ska på massa föreningsmojs där, förstår ni, så jag måste sitta på ett tåg på första maj nu igen. Känner mig ungefär likadan som sist jag gjorde det, för fyra år sen. Fast mindre bakis och mindre i totalt kaos. Men ja, igår vare valborg! Så jag var hos Lilla, för japp vi sitter ihop det är inget konstigt. Och Sam kom dit! Vi drack jordgubbsbubbel i Lillas nya fina bubbelglas, åt tacos, rökte / passivrökte och sjöng såklart väldigt mycket. Massa stämmande på till exempel rubriklåten och four five seconds. Fucking livet. Vi pratade om djupare saker, kramades såklart och lekte dryckeslekar. Då lärde vi oss allt om Lillas körsångande, Sams utomhusbad-experiences och om den gången när jag hånskrattade när två personer gjorde slut precis bredvid. En jävla resa, ändå. Sam åkte hem mitt i natten och vi sov alldeles för lite, och sen kom mamma och pappa för att lämna piano och hämta mig. Vi köpte frukost och sen har vi åkt en massa tåg. Jag och Anna N har haft en mysig tid, men nu är det snart slut med det och vi ska till det berömda Almåsa. Very exciting! Usch, det här blev ett jättekort inlägg. Förlåt.

Rubriklåt: Inte alls en siffra med...maj! För varför inte?

(det ligger ett vanligt inlägg under detta, så ni vet.)

 

Vet ni vad som är helt batshit? Detta: Det är helt lagligt att en femton-åring och en 45-åring har sex. Jag kan liksom inte ringa polisen och skrika att den här mannen (det är oftast en man ja) ska hamna i fängelse för helvete. För det är lagligt.

 

Men det är vidrigt. Vidrigt. En vuxen och en tonåring ska inte vara ihop. Lagen borde se ut så här: om du är femton år ska du bara få ligga med andra under arton. Jag kan ju inte ha sex med någon som slutar nian nu! Det förstår ni väl för fan själva? Jag känner personligen inte att jag ka nligga med någon som tar studenten heller, faktiskt. Och det är klart att man kan känna "o hwow, den här äldre personen tycker om mig och hen är så cool!" men varför tycker hen om dig? Är det kanske för att hen är 1. omogen och 2. del av en vidrig pedofilkultur? Jag mår så illa när jag tänker på det här. Liksom, låten i rubriken skrev jag när jag var 19 och personen jag skrev om var 16. Min poäng var att nej, jag har kommit längre än du, jag kan inte vara jämlik när du pratar om gymnasiet och att börja det för tre år i den åldern är en evighet.

 

Och nej jag tycker inte alltid att åldersskillnader är fel. Eller...vänta. Jo det kanske jag faktiskt tycker? liksom, det är ju mer chill att en 30-åring och en 55-åring hookar. Men är det inte lite weird? Liksom tänk att en bebis föds nu, exakt idag, och att jag sen ska ligga med den om 30 år. Alltså...va? Är jag vidrigt konservativ i detta, kanske? Jag är nog det va. Men det jag ville säga, helt osammanhängande, var detta: skärpning, för fan, sluta ligga med tonåringar. Om du inte är tonåring. Upphör! Låt bli! Nu på momangen!

Rubriklåt: Iowa med Dar Williams, för den hörde jag igår och den är vacker och lesbisk fast hon är straight men ändååå.

 

Hej från valborg-memma! Jag mår bra nu, thank god, för när jag vaknade idag var jag livrädd. Mardrömmar fucking suger. Men ja, i söndags efter blogget åkte jag ju till västris och Paulinas föräldrar för att fira henne! Vi åt risotto (jag har nog aldrig ätit det? hur har det inte hänt?) med typ bacon och päron, very weird, och det var så mysigt att komma dit. Hennes föräldrar är verkligen så snälla och de sa att jag får komma dit oavsett om Lilla ska dit eller inte. Bästa de <3 vi åt gino och pratade om dumma flyttanden och elchocker och sånt, och sen lyssnade jag, Lilla och Matte (ja vi kallar henne så) på musik och sjöng och pratade bebbespjåk. Vi sjöng till exempel cara mia fast med "Emma Cajolina", rimligt! Sen sov vi båda över där, fast jättedåligt sov vi. Men ändå.

 

Igår var det fölsedagen itself! Vi gick upp tidigt och åt frukost, Matte körde oss hem till Lilla och sen chillade vi hos henne tills hon åkte till skolan och jag åkte hem. Sen sov jag hela dagen igår, basically. Eller nä, men jag låg i sängen nästan hela dagen. Och twittrade och lyssnade på poddar och hade det väl bra. Och idag drömde jag ju hemskt, men tog mig upp och åkte till stan för att äta lunch med mamma. Vi åt på surf schack och pratade om mina gardiner och lampor, töntar, hur man tolkar sms och annat jag inte kommer ihåg. Och snart ska jag...till Lilla igen. Det är visst så jag jobbar nu.

Hej från ångest-landet där jag bor! Här är det inte kul, det ska ni veta, men kul måste man inte alltid ha det heller. Det hade jag inte igår heller, höll jag på att säga, men jo ganska kul var det. Jag var i helsingborg på årsmöte med srf skåne och trots mitt trötta state gick det bra. Mötet gick smidigt (nästan för smidigt, tycker jag) och vi fick jättegott kött och äppelmos till lunch så jag var glad. Helena (syntolken som jag var hemma hos i vintras om ni minns) gjorde en stor affär av bristen på choklad (skålen med chokladbitar försvann när hon skulle ta en till kaffet), vilket slutade med att en dude basically kastade choklad till oss. Älskar srf ändå.

 

På eftermiddagen kom en pianospelande dude och hade konsert, och han var...lika weird som jag minns honom som barn. Det var peruker och glasögon och läskiga skratt och oväntat mycket...sång. Japp det finns en anledning att jag inte skriver ut hans namn. Sen var det ett märkligt semminarie om digitalicering inom vården, och sen var mötet slut. Vi i styrelsen omkonstituerade oss under ivrigt ätande av kolor och sägande av rubriken (bo tyckte att Hans kaffe kopp var hans (hans och Hans, jobbigt nu) för att den stod framför honom. Hans svarade då med detta). Jag höll paniken inne och klarade mig igenom styrelsemötet, och sen tog vissa av oss en dryck i baren innan vi åkte åt varsitt håll. Sen låg jag mest orörlig i sängen, och det hjälpte väl mot tröttheten men inte ångesten. Hur ska jag klara av kvällen seriöst ingen vet

Rubriklåt: Hem of her dress med first aid kit, som jag sjöng på hela kvällen igår. Sjöng dock inte på text, men svårt att bara ha lalalalalala som rubrik.

 

Oj, jossan jamar. what the fuck? Och snart ska jag åka iväg, så det blir ett kort litet inlägg från maj idag. Ni slipper i alla fall att jag bloggar från årsmötet senare. You win. Men jag ska berätta om min mysiga kväll igår med lilla! Hon kom him och vi drack cola i värmen, analyserade musik mer än vanligt (ja, det går!) och sen fick vi grillat från restaurang rävås. (seriöst jossan vad äääär deeet?) Vi lyssnade på bra synthslingelåtar med pappa och hade det bra, och sen åkte vi in till stan.

 

Vi satte oss i värmelampornas sken på botulfs uteservering, drack vitt vin och sjöng med i latinpop för allt vad vi var värda. De spelade en massa pitbull, vilket vi blev mycket glada över, och vi sjöng och klappade och hade oss. Folk runtomkring oss var härliga, jag rantade om barnuppfostran och allt var så himla härligt. Sen sov vi och väcktes av jossans shenanigans, men jag är inte så sliten just nu faktiskt. eller alltså, jag vill ju helst sova mer, men eftersom det inte är något alternativ...så får jag väl härda ut I guess. Här skare årsmötas!

Rubriklåt: Kristaller med laleh, som jag har varit besatt av de senaste dagarna och som påminner om Lilla, som kommer hit jättejättesnart!

 

Hej, här sitter jag och lyssnar på fågelkvittret, och janelle monae, på himma-altanen. Det är varmt som satan, men imorgon ska det regna, så då kan alla snälla sluta gnälllla. Okej jag förstår, klimatet är a real consern osvosv, men låt mig va glad för värmen ploxxx.

 

Jag är faktiskt glad, sådär i allmänhet, och alltså gud Janelle har en så dykey aura när hon rappar. I can not handle! Igår efter blogget (lol jag skrev först eftr och då säger ingmar efterträdare? vem förkortar så?) kom en tjej hem till mig för att intervjua mig om färdtjänst. Jag pratade en massa om upphandlingar, cray samåkningar (som mest lät som om jag hatade på stångby tbh) och en massa annat jag kom på, och sen fick hon äran att följa med på en äkta färdtjänstresa. Hon hade tur, för bilen kom direkt, men också otur (eller tur, beror på hur man ser det), för chauffören var batshit. Seriöst, han typ slog bort min hand från säkerhetsbältet och sen kunde han inte svara på frågor utan att typ kraxa ur sig otrevligheter. Psycho :(

 

Vi kom fram och det visade sig att jag typ hade tagit henne till sitt kontor. Helt omedvetet, för jag skulle till kansliet och skriva på papper. So I did. Sen chillade jag där, åt påskgodis från det fullaste ägget i världen och sen åkte jag him, så det var ju en märklig resa. jag kom fram, satt i solen och hade världens bästa life och fick mat av pappa vilket ju alltid är livet. Ungefär samma sak har hänt idag: äta mat med pappa (thaimat från hans bästa ställe <3 älskar det) och ute-varande. Men nu kom de där regnmolnen, bannemig. Det gör inget dock, för det är fortfarande varmt, och snart kommer lillllaaaa! Och vi ska grillllaaaaa! Det rimmar :)))

Rubriklåt: Anything is enough med Moa Lignell, som jag hörde för första gången igår och kände mååånga känslor av.

 

Haj från maj! Jag önskar att jag slapp sitta upp idag, för jag är trötttt, men nu måste jag ändå det tydligen. Snart kommer en radio-människa hit, bara en sån sak. Hjälp :( Men ja, livet fortsätter. Och igår var jag äntligen hos psykologen igen! Det var ju bara en månad sen eller så. Vi började med min egenremiss till utredning och jag slutade samtalet med "nu ska jag ha all jävla hjälp som finns, annars dör jag". Kanske inte jättesmidigt sagt men just då kändes det viktigt.

 

Sen har jag mest varit hemma. Min hjärna har krälat runt i huvudet, som den gör ibland, och jag twittrade loss som vanligt och åt polly och lyssnade på mysig musik. Jag älskar musik alltså jag typ glömmer det ibland? Men det är ju det bästa som finns! Så jag satt uppe alldeles för länge och kände mig kreativ, och sen sov jag för lite. Jossan väckte mig inte med kräk inatt i alla fall, som hon gjorde igår natt. Jag har inte hittat kräket än, ifall ni undrar. Det är en spännande känsla att ba när som helst kunna hitta kattkräk i sitt hem. ...hoppas inte radiopersonen hittar det. Så, nu vet ni allt om psyk och kattkräk, hare bra!

Rubriklåt: Över gränsen med garmarna och maxida märak

 

Igår var en av årets bästa dagar. Så jag orkar inte med hälsningar, let's just go! Jag och Anna N åkte till Malmö, för Anna skulle tatuera sig! Jag satt mest där, men det var mysigt och hon försökte förklara hur smärtan kändes. Som feber och solbränna, sa hon. Läskigt ändå. Vi pratade mycket med tatueraren, som var hur trevlig som helst, och alltså you guys jag är så fucking taggad på tatueringar snälla ge mig pengar I need it. Och mod, för help I'm gonna die from the pain because I am a weak bitch.

 

När hon var klar gick vi till subway och åt lunch samt lyssnade på när folk spelade på pianot som av någon anledning bara står på malmö c. Varför står det där? Men en dude spelade massa låtar på det, typ hedwigs theme och wake me up, så ändå mysigt. Och efter ett tag kom Lilllla! Vi hade tänkt parkhänga, men det blåste lite för mycket, så jag föreslog uteserveringshäng. Vi hittade en sådan direkt och vi satte oss där och drack vitt vin. Jag spilled the tea om saker som hänt i life, vi diskuterade hur gay alla tjejer i astrid lindgren är (mitt problem är att jag shippar madicken och mia men också lisabet och mattis...det går ju inte!), vi "kände livet i oss" och solen fucking strålade. Det var amazing. Efter ett par glas vin åkte vi hem till Lilla och lyssnade på bra musik, drack rom & cola och chillade. så mysig tiiid! Jag älskar att hänga med dem, bara så ni vet va. Och när anna hade åkt hem hade jag och Lilla ett jätteintressant samtal om huruvida låtar alltid måste skava eller sticka ut. Jag tycker: Ja. Hon tycker: Nej. Jag förstår inte hur man kan tycka: Nej. Men jag försöker förstå!

 

Så ja, idag var jag trött. Väldigt trött. Men jag har ätit mat och handlat annan mat och så, och faktiskt inte haft ångest. Eller okej jo men inte hela tiden. ...yaaaay. Så, nu lämnar jag er igen och går tillbaka till min bubbla av sömn och coca cola.

Rubriklåt: birds of a feather med the civil wars, som jag hörde igår och som lite vagt gör en referens till tatueringar för idag ska jag följa med anna och tatuera siiig!

 

Haj haj bloggisar! Hur är det med er? Hoppas bra. För mig är det sämre, för det är morgon och vem fan är vaken på morgnarna ens det är ju naturvidrigt. Men ja, livet pågår för maj. I lördags efter blogget åkte jag hem, åt lax (jag fick seriöst lådor med mig hem från mormor i fredags, hon är så snälllll) och pratade med kitiara. Fast vi var mest gnälliga. Sen fick hon sällskap, rude, så jag chillade och hade partaj för mig själv. partaj är ett så roligt ord, för det låter djupt töntigt. Pratade med lilla som är i göteborg (hon borde varit hemma med maj!) och hade en väldigt bra tid.

 

Igår var en sovdag. Fast på det bästa sättet. Jag lyssnade på min countrylista, åt popcorn till middag (obs åt lunch också! I eat things!) och twittrade med folk mest. Så sjukt att vara helt själv men inte få ångest alls? Hur går det till, liksom? Men ja, det blev ett kort inlägg idag men jag tyckte ni skulle ha det ändå. Lite ordning i bblogget måste man ju ha.

Rubriklåt: Husen här ute med Hurula

 

Så, det började pirra längst bak i hjärnan nån gång igår eftermiddags. Jaha, sa jag till den, säger du det så. Let's siffra 'til we drop, then! Bänka er osvosv.

 

1

Jag tror faktiskt aldrig i hela mitt liv att jag har träffat någon med så lite självinsikt som du. Och jag har träffat många med väldigt lite sådan, ska jag säga. Inte så att du är dum eller elak, bara...helt omedveten om vad du gör. Är du medveten om att alla vi andra har lärt oss saker av livet? Att vi har gått vidare? Det har säkert du också, men jag är en av dina senaste vänner och det säger...en del. Du vet väl att om man ska ha kvar sina vänner så krävs det något av en? Jag tror faktiskt på riktigt inte att du vet det, och det är väldigt sorgligt. Jag har i alla fall inga planer på att anstränga mig mer för dig.

 

2

Folk frågar om du är på allvar. Om det känns rätt. Som om det är en instinkt, något som känns direkt. Så är det ju inte. Jag känner dig inte och vet knappt vem du är, men det är så otroligt skönt att ha någon där som hör av sig. Som skriver först, som ger uppskattning, som tar ens parti mot alla oavsett vad. Någon att bygga luftslott runt. Det gör inget om det kommer en stor vind och blåser bort de där slotten imorgon. Jag kommer inte falla ihop. Det är rätt sjukt, bara det. Att man kan göra så.

 

3

Du är lätt och svår att förhålla sig till. Vi stöttar varandra när det krisar, och krisar gör det ju jämt, men ändå måste jag hålla mig på avstånd. Jag får lust att be dig om hjälp, men det är jag som ska vara den hjälpande. Du ska kunna luta dig mot mig, men det är så lätt att luta tillbaka. Jag är väl bara väldigt trött på att vara stor. Den vuxna. Det är konstigt, för det har jag ju inte varit särskilt länge...

 

4

Ibland säger du att du tror att det är ditt fel att jag mår så här dåligt, kanske inte rakt ut men nästan. Jag undrar om du förstår vilka delar som faktiskt handlar om dig, dock. Jag tror inte det. Du tänker att du inte var där när du borde ha varit det, men kanske är det bara att du inte gjorde rätt saker när du faktiskt var där. Det är ganska hårt, och det är därför jag inte säger det till dig, men så är det. Det som dock förvånar mig, mitt i all bitterhet jag ändå känner, är att du förstår mer än vad jag tror. Bara inte de saker jag önskar att någon faktiskt förstod. Det går inte ihop, jag går inte ihop, men du vill verkligen att jag ska göra det. Det kommer jag aldrig att göra.

 

Så, nu har jag siffrat av mig. Ha det bra och allt sånt!

Rubriklåt: Muhammad my friend med tori Amos, för den handlar om Jesus och Jesus dog igår, och jag citerade den för Stella på twitter.

 

Hej mitt i påsken och supervåren! Jag har legit suttit ute i solen i två timmar eller mer på himma-altanen. Och bränt mig på mitt knä. Life ändå. Och igår var det superultrapåskadagen! Som vanligt började den med brunch, denna gång på kulturen. Vi satt ute och åt goood äggröra och lax och en massa annat gott, och pratade om mammas vampyr-resa och sånt.

 

Sen var det äggjakt! I år fick vi klipp av låtar som vi sen skulle koppla ihop med ledtrådar som sen skulle få oss till platser. Så jag, syster och Benjamin gick runt i stan, träffade olika folk av slump, såg gatumusikanter och demonstrationer, sa olika puns (påsken är min punigaste tid), kom på att vi skulle bli sämst i amazing race och blev supervarma. Jag älskar äggjakterna! Sen spelade de andra spel och jag vilade, och sen åkte vi till mormor för påsk-lax. Jag älskar lax! Och vi fick chokladmousse efteråt! <3 vi pratade länge och väl om pappas kärlek till grus, testamenten och alla dukar benjamin ska ärva, tanterna i mammas och cias kör och annat trams. Jag fick massssa ångest på kvällen, men det gick bra ändå och sen kom jag hem och sov som en bebbe hela natten. Och idag har solen solat som fan och nu är det ordning hemma hos mig och snart ska jag hem och äta påskgodis och ha en bra kväll. Jag mår bra! Notera tack!

Haj och glad påskfan! Nu äre långfredagen, aka the real jävla påskdag. Så om tio minuter ska jag lämna huset. Bra bloggtid tycker jag! För igår hade vi vår årliga stork-påskmiddag med storkarna, alltså team osby och olle. I år var det dessutom tema harry påsker! Vi skulle se två hp-filmer, för team osby hade inte sett dem och olle skulle se dem utan att se. Så vi såg trean och åt snacks, hatade ljuddesignen, undrade vad korparna höll på med ("vad är det där för fågel?" "en korp tror jag. men det var nog inte det du undrade...du ville veta varför den är där. aha."), berättade konstig fakta (jag), konstaterade att gandalf och dumbledore inte är samma person och skrattade åt Olles konstiga skämt. Sötboll är han.

 

Sen åt vi mat (då fick olle se, tyvärr) och pratade om utskällningar på toaletter som jag och Annoushka tydligen utsatts för (vi har inte märkt något), folk som inte har vuxit upp än och hur negativ jag tydligen är. Seriöst, om man inte förstår hur jag pratar by now, varför umgås man med mig? Ja det är alltså seriöst folk som ba "Emma är så elak och negatiiiiv!" har ni träffat mig innan eller vad? Rubriken kom också efter middagen, men nä den makar inte särskilt mycket sense. Sen såg vi sexan och skapade sexhistorier om dödsätarna, slogs (mest Annoushka), skrattade en hel jävla massa och hade ett bra litet life. Sen åkte de hem, jag blev ångestig och sen sov jag. Jag slapp drömma hundra drömmar inatt! Det är fan det bästa. Så, nu är det tre minuter, och jag tänkte faktiskt borsta tänderna så hejdå!